Fem författare vars böcker jag fortsatt köpa

I min boksamling, som inte är en boksamling utan mer pocketböcker som samlats på hög, återfinns några få författare på flera bokryggar. Jag har av olika anledningar helt enkelt fortsatt köpa deras böcker.

Ibland är det en förälskelse som blixtrar till och jag skyndar ut efter allt jag kommer över av författaren. Denna känsla tenderar dock att svalna och till slut stanna vid att bli ett fint minne av tiden vi hade tillsammans. En tid som ibland bara var den där första boken jag kom över, den som tog mig med storm men där känslan aldrig riktigt skulle bli densamma igen.

Ibland är det istället en känsla av att det finns något där som talar till mig, något som smyger sig på och som gör att jag fortsätter köpa böckerna för att se om det kan bli något mer eller om det stannar där, vid känslan av att det kunde ha blivit något stort. Där vi aldrig riktigt når fram.

Och så ibland, i ytterst sällsynta och kanske just därför så värdefulla fall, växer känslorna på mig och blir till en vänskap som följer med genom livet.

  1. Jonas Gardell. Allt började med En komikers uppväxt under skolåren. Jag fortsatte köpa allt jag kom över. Men du drabbade mig inte på samma sätt igen. Tills nu. Triologin Torka aldrig tårar utan handskar är något av det viktigaste som skrivits, och du har gjort det så bra. Tack Jonas.
  2. Zadie Smith. Jag läste Vita tänder och föll direkt. Men det var många år sedan nu och vi hittade tyvärr aldrig riktigt tillbaka till varandra.
  3. Per Hagman. När Oskulder kysser var så rätt för mig just där och då. Den fascinerade och talade rakt till mitt unga jag. Vi växte snart ifrån varandra du och jag. Men minnet av den första gången finns kvar.
  4. Joyce Carol Oates. Som för så många andra började allt med Blonde. Jag kan inte säga att jag var jätteimponerad. Jag tyckte bitvis att den fiktiva biografin var väl upprepande och att den var onödigt lång. Men det fanns något där. Något stort. Och jag ville ha mer. Ibland är dina texter så hjärtslitande att jag knappt orkar ta mig framåt. Ibland är historierna så vindlande att jag knappt förstår vad det egentligen är du vill berätta. Men herregud vad vackert det är. Och jag vågar inte riktigt sluta läsa dina böcker, hur utmanande de än kan vara. För jag är så rädd att om jag slutar så kommer jag missa något riktigt stort.
  5. Marian Keyes. Vattenmelonen var ingen litterär upplevelse. Men den hade något jag inte kände igen förut. Den var rolig, men ändå lite svart. Jag fastnade och jag köper fortfarande alla dina böcker. Fortfarande inte för den litterära upplevelsens skull. Men vi har trevligt tillsammans. Det är som att träffa en kär vän och bli uppdaterad om livet i det stora och det lilla. Och det är gott så.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s