You had me at hello

Författare: Mhairi Mcfarlane
Förlag: Massolit förlag
Utgivningsår: 201420150619_222234

I korthet handlar den här boken om Rachel som inför stundande bröllop äntligen dumpar sin fästman som hon varit tillsammans med sen tonåren. Hennes liv ställs på ända och hon tvingas hitta sig själv. Detta görs med mycket vin, lite jobb och häng med gamla goda vänner (som i sedvanlig ordning är ett brokig men ack så härligt och sammansvetsat gäng som alltid ställer upp för varandra). Att Rachel dessutom springer på sin manlige och attraktive vän från studieåren gör inte hennes liv mindre komplicerat…

Vad jag tycker: Nu är den färdigläst, vilket i och för sig inte krävde någon större ansträngning, det ska sägas. Kapitlen är föredömligt korta för att man ska kunna ta ett eller två då och då och språket är enkelt och lättflytande, precis som det ska vara i den här typen av böcker.

Men det finns ett problem, och det är att jag inte bryr mig så särskilt mycket om huvudpersonen. Jag känner mig inte alls nyfiken eller spänd på att få veta hur det ska gå för stackars Rachel med det allt mer förvirrade livet. Och det är så förutsägbart att jag kommer på mig själv med att sitta och drömma om att historien plötsligt ska ta en annan vändning, eller i alla fall NÅGON vändning. NÅGOT som känns fräscht och oväntat. Men nej nej. Det bästa med boken är att jag nu är klar med den och att jag därför kan börja läsa något annat.

Men kanske är jag bara grinig. Boken kanske helt enkelt inte är för mig. Vilket den väl borde vara, eftersom huvudpersonen ju faktiskt ska vara lika gammal som jag och arbetar som kriminalreporter, vilket jag även själv gjort. Jag borde kunna identifiera mig lite. Men det här med hur journalister och yrket i sig generellt avhandlas i böcker är något vi MÅSTE prata om. I det här fallet är författaren själv journalist i grunden, det är dock inte en garanti för att det blir bra har jag märkt. Men det tar vi i ett kommande inlägg.

Den svenska utgåvans omslag är också det något som bör nämnas. I bokbloggen hyllan finns det redan beskrivet så bra. Det är knepigt med människor på omslag, jag vill ju själv kunna bestämma i mitt huvud hur karaktärerna ser ut. Det stora problemet här är dessutom att Ben och Rachel inte alls ser ut sådär enligt författarens beskrivning!

http://ihyllan.se/2014/may/you-had-me-at-hello-but-lost-me-at-the-cover.html

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s