Kaffe med rån

Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Förlag: Bokförlaget Forum, Månpocket
Utgivningsår: 2015 (Pocket)

20150720_100130

Ett uttråkat pensionärsgäng på äldreboendet Diamanten bestämmer sig för att ta tag i sin situation och försöka förbättra sin levnadsstandard. Efter ständiga nedskärningar och en föreståndare som bryr sig mer om sin affär med boendets gifte ägare än om de äldres välmående har de helt enkelt tröttnat.

Ett tv-inslag om interner på ett fängelse gör att de kommer överens om att den ultimata planen är att begå ett brott som är så grovt att de åker in på ett par år, för på fängelser har man det minsann bättre än vad de har på Diamanten! Gänget bildar pensionärsligan och ger sig ut på rövarstråt.

Vad jag tycker:  Jag vet inte varför man köper och läser den här boken. Men den ligger på topplistan i pocketshopen och nu sitter jag uppenbarligen med den i knäet jag också. Kanske är det av samma anledning som ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” sålde som smör. Många människor gillar att läsa lättsmälta skrönor om gamlingar. Lite som Jönssonligan fast inte lika banbrytande och smart. 

Det går ju inte att köpa den här historien. Och det går inte att gripas av den. Men visst, jag fortsätter läsa just för att det är så osannolikt allting. För att jag blir nyfiken på att få veta hur i hela friden författaren har lyckats få ihop det här. Det är inte bra. Det är det inte. Men någon form av underhållningsvärde har det. Och ska man försöka lyfta innehållet till någon slags nivå så avhandlar ju berättelsen ett viktigt och ständigt aktuellt ämne, nämligen äldrevården och hur vi behandlar våra äldre (som här representeras av ett gäng väldigt vitala, lekfulla och kreativa människor vilket är roligt).

Och sen är det ju det här med den vanligt förekommande myten om att interner har det så otroligt bra på svenska fängelser. Och det gör mig ofta provocerad när människor slänger ur sig det som en sanning. Det är det naturligtvis inte, det är en diskussion som skulle behöva många fler nyanser.

Jag tror dock inte att Catharina Ingelman-Sundberg hade som syfte att uppmärksamma just detta. Hon ville nog mest skriva en rolig och lite tokig bok. Och ja, vad man tycker är roligt är ju väldigt personligt.

Annonser

En reaktion på ”Kaffe med rån

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s