Varför så pretentiösa bokpaneler?

Även om jag tagit en liten bokpaus så känner jag att jag gärna vill höra andra prata om böcker, om inte annat för att kanske kunna väcka lite läsglädje igen. Jag tycker det är rätt trevligt att mysprogram som Nyhetsmorgon på Tv4 och Svt:s Go’ kväll har boktips nån gång i veckan.

I lördags tipsade Titti Schultz om Jojo Moyes nya, Arvet efter dig, som är uppföljaren till fina Livet efter dig som bland annat recenserats på bloggen Fantastiska berättelser. Jojo Moyes har verkligen lyckats i sitt tilltal och sitt berättande, det är uppenbarligen många som fastnat för hennes böcker. Och så även jag. I somras läste jag Ett hundra mil och när jag var klar längtade jag nästan direkt efter att få läsa mer av Moyes, så självklart kommer jag ta mig an även denna.

Men nog om det, för vad jag egentligen vill skriva är ”Tack för tipset Titti!”. Du är nämligen den enda jag faktiskt lyssnar på i Bokpanelen eftersom du är den som ger tips på böcker som jag faktiskt kan tänka mig att läsa. Jag förstår tanken med att man har olika typer av människor som tipsar om vitt skilda böcker, det är ju ändå just en panel. Det jag dock inte förstår är varför det ofta ska kännas så krångligt och högtravande när det ska pratas böcker. Så himla pretentiöst helt enkelt.

På boklistor och pocket-toppar så ser man att det som säljer är kriminalromaner och lättläst underhållning. Jojo Moyes, Camilla Läckberg, Liza Marklund och Kaffe med rån. Varför ska det då hålla på och vara så otroligt svårt när det ska pratas böcker. Jag förstår inte. För dom som vill lägga sitt läsande på en ”högre” intellektuell/kulturell (vad vet jag) nivå, så finns ju faktiskt Babel. Där ska det pratas böcker minsann.

Jag undrar hur många som faktiskt känner sig inspirerade att springa ut och köpa alla de här ”verken” som det tipsas om. Jag kommer inte ens ihåg vad de heter eller vad de handlat om, det låter ju så tråkigt när ni pratar om det. Kanske är det till för att vidga mina vyer eller något, men nej, jag vill visst inte det. Jag tror snarare att det gör att människor som inte läser känner sig exkluderade, jag tror att det spär på känslan av att böcker inte är för alla, jag tror att det bidrar till att vissa helt enkelt inte läser alls. Det verkar ju så svårt.

Annonser

Heja Sverige och alla ni andra

Efter en ganska lång tid av sträckläsande, en sån där tid när jag knappt hunnit lägga ner en bok innan jag påbörjat nästa, har jag sen ett par veckor gått in i total lästorka. Jag orkar helt enkelt inte ta upp och påbörja en bok.

Ibland tänker jag att det vore trevligt att börja på något nytt. Men jag kan inte säga att jag direkt längtar. Så det får väl vara så, att böckerna får ligga på vänt tills jag känner mig inspirerad igen.

Nu lyssnar jag på dokumentärer i Sveriges Radio. Kollar serier på Netflix och läser Dagens Nyheter. Det är så långt min hjärna orkar hålla tråden. 400 sidor känns långt just nu, tror inte att jag kan hålla ett sammanhang så länge.

Men det kommer nog igen. Snart. Det är väl en sån där period eller något.

Så länge kollar jag avsnitt efter avsnitt av ”Rita” och ”Narcos”. Men allra helst hade jag sett femton avsnitt i sträck av underbara ”Heja Sverige” på Tv4. Jösses vad bra det är. Som en injektion av lycka. Jag önskar att jag hade jobbat med det, det var längesen jag kände så om en tv-serie. Jag vill hänga med dom allihopa, Daniel och Emra och Tomas och Mulle och alla andra, vilka människor!