Sju dagar kvar att leva

Författare: Carina Bergfeldt
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2015

Bergfeldt

När jag för några år sen jobbade periodvis på Aftonbladet stötte jag flera gånger ihop med reportern Carina Bergfeldt. Jag kan inte säga att jag på något vis känner henne, men hon stack ut redan då. Hon var driven och orädd och kändes aldrig särskilt intresserad av det sociala spel som finns på de flesta arbetsplatser. Hon körde sitt race, utan att kliva andra på tårna.

När skotten på Utöya inträffade i Juli 2011 var Carina en av de journalister som var först på plats. Hennes arbete där resulterade bland annat i det gripande och otroligt välskrivna reportaget Dagen vi aldrig glömmer, som hon vann Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare för.

Jag  åkte också till Oslo för Aftonbladets räkning, dock några dagar efter själva attentatet. Jag minns att jag grät när jag läste Carina Bergfeldts reportage och att jag direkt skickade ett sms till henne om att det var något av det bästa jag läst. Hon hade redan då, och säkert långt innan dess, förmågan att sätta ord på det som känns ogreppbart. Hon har ett sätt att skriva som är rakt på, hon tvekar inte för att berätta om det som känns alldeles för svårt, och hon gör det med känsla och respekt inför uppgiften.

Efter det som hände i Paris för ett och ett halvt dygn sedan är vi många som letat efter orden. Carina Bergfeldt har några av dem, och hon skriver bland annat en viktig text om skillnaden mellan flyktingar och terrorister i dagens Aftonbladet. Den går att läsa Här och känns extra viktig just nu.

Det här blev en lång text om mycket annat än hennes senaste bok Sju dagar kvar att leva, men även här lyckas Bergfeldt återigen ta ett stort och svårt ämne och göra det greppbart och begripligt. Hon berättar om livsöden och människor som varit på fel plats, i fel sällskap, och som ibland valt hel fel väg.

Sju dagar kvar att leva är ett viktigt inlägg i debatten om dödsstraff. En debatt som otroligt nog finns även här i Sverige där så många som 24,1 procent av svenska folket, övervägande SD-väljare, enligt Bergfeldt säger sig vara positiva till införandet av ett sådant som straff för de grövsta brotten. Huvudpersonen i Sju dagar kvar att leva, Vaughn Ross, kommenterar den uppgiften med att det är lätt att vara positiv till dödsstraff så länge man inte känner någon som drabbas.

Öga för öga, tand för tand. I dessa tider tål det att tänkas på när vi är snabba att kategorisera människor i ”Vi” och ”Dom”. Att många även här i folkhemmets Sverige säger sig kunna se döden som ett möjligt alternativ för dem vi inte sympatiserar med, för dem som vi tycker har passerat våra moraliska, känslomässiga gränser en gång för mycket. Resonemanget känns igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s