Det är något som inte stämmer

Författare: Martina Haag
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: 2015

20151228_133136Det känns som att det skulle vara att börja i fel ände om jag här inledde med att skriva några rader om bokens handling, för i ärlighetens namn är författarens lite halvdana försök till en sådan inte relevant när man ska prata om den här bokens innehåll. Det är något som inte stämmer är en sviken kvinnas uppgörelse med den man hon älskat så länge och kanske fortfarande älskar.

Att ens låtsas som att det ju inte behöver handla om författaren själv, eller pappan till hennes barn som hon just avslutat ett långt äktenskap med, eller hans populära programledarkollega för den delen, det är faktiskt inte möjligt. Och det finns flera orsaker till att den här dåligt förtäckta hämndboken inte kan tas för att vara annat än en berättelse hämtad från författarens eget liv. Ett av dom är att ingen normalt fungerande människa hade skrivit något sånt här om sitt ex, som så uppenbart kommer skada hens anseende så här mycket, utan att det var på riktigt.

Med det sagt menar jag dock inte att allt som ”Anders” gör mot ”Petra” behöver vara korrekt beskrivet och hämtat från verkligheten. För så är det ju inte. Det enda jag som läsare kan anta är att det är ”Petras” upplevelse av verkligheten. Om jag var författarens nära vän eller syster eller mamma hade jag velat veta allt det här. Och jag hade tyckt så illa om exet och hur illa han behandlat min vän/syster/dotter. Jag hade också som syster till författaren och samtidigt bästa vän till programledarkollegan varit rasande på även henne.

Men jag känner ju inte någon av dom. Inte ens lite. Och ändå vet jag nu sådant som jag aldrig hade frågat om och egentligen aldrig borde ha fått veta. Jag tänker på författarens barn. Är det verkligen okej att kompisars föräldrar läst om hur deras pappa ”valt bort” (enligt författarens ord) familjen och bara prioriterat sig själv? Är det verkligen okej att deras mamma i (högst begriplig, men ändå) affektion spridit ordet på stan om hur hemskt deras pappa betett sig mot henne och familjen? Är det okej att människor nu känner att det är okej att i Tv4:s Nyhetsmorgon säga att de avskyr Erik Haag, deras pappa, bara grundat på vad deras mamma skrivit om honom?

Jag känner mig faktiskt rätt smutsig när jag läst ”Det är något som inte stämmer”. Må det finnas något löst citat från författaren om att det här är boken som hon själv skulle ha velat läsa när hon var mitt i det. Att den hade kunnat hjälpa henne att förstå att man klarar det, att man kommer igenom det. Men har hon verkligen gjort det? Hur många kan ge ut en hämndroman om sitt kända ex och sen gå under jorden innan den går vidare? Och i boken får jag inget som säger att hon faktiskt går vidare.

Jag hade köpt det här så mycket mer om Martina Haag åtminstone hade gjort ett försök att bädda in det hon ville berätta i en riktig hållbar roman. Något som gjorde att jag lite kunde ursäkta för mig själv att jag ens öppnade den här skvallerboken. Det finns flera exempel på svenska författare som lyckats med detta och ämnen som kärlek, relationer, svek och den totala känslan av kaos när man blir lämnad efter ett mångårigt förhållande är alltid utmärkt stoff för romanberättande.

Det mer vågade alternativet hade varit att gå all in på att det här är den sanna historien. Att verkligen skriva om allt och sen stå för det. Nu är det varken eller. Och som läsare känner jag mest att jag blivit en del av något smutsigt privat skvaller som jag inte vet hur jag ska processa. Ska jag avsky Erik Haag nu? Och Lotta Lundgren då? Hur ska jag förhålla mig till deras glada ansikten i rutan? Och Martina Haag? Vill hon verkligen att jag ser henne som den förrådda stackars kvinnan? Jag önskar faktiskt att jag aldrig läst den här boken.

Det är många som har recenserat Det är något som inte stämmer. Flera verkar tycka om det dom läst. Kolla bland annat in bokhora.se Och i Sydsvenskan har Maria G Francke skrivit en text som visar att hon verkligen tycker om Det är något som inte stämmer och att hon inte ser något i boken som pekar på att den skulle vara en hämnd mot exmaken. Jag vet inte om hon är ironisk. För samtidigt ligger bilder på Erik Haag och Lotta Lundgren insprängda i texten och namnen nämns rakt ut. Läs här och gör din egen bedömning.

Titti Schultz tipsade om Det är något som inte stämmer i Nyhetsmorgon.

Annonser

Tisdagsklubben

Författare: Anna Fredriksson
Utgivningsår: 2015
Förlag: Forum

20151203_205409

Tisdagsklubben handlar om Karin, en kvinna på drygt 60 år och vars liv vänds på ända när hennes man Göran drabbas av en stroke. Eller egentligen hamnar det inte på ända. För det som händer är att Karin när det första skalvet lagt sig börjar ta tag i sitt liv.

Trots bästa vännens och dotterns protester anmäler sig Karin till en kurs i avancerad asiatisk matlagning. Kursen äger rum varannan tisdag och det är här hennes vardag börjar ta fart. Hennes man hämtar sig fint från stroken, men den har gjort honom nedstämd och sluten och han vänder sig bort från Karin. Det verkar som att hon inte längre kan nå fram till honom och att hennes sällskap plötsligt gör honom illa till mods.

Tur då att Karin har Tisdagsklubben. Där får hon nya vänner, nya insikter och hennes livsgnista tänds. Inte ska det faktum att hon har en man som är sjuk och att hon själv är över 60 hålla henne tillbaka.

Vad jag tycker: Tisdagsklubben är en lättsam måbra-bok som är skriven utan krusiduller. Berättelsen flyter framåt och känns ganska allmängiltig, trots att den handlar om människor i pensionsåldern. De problem som Karin stöter på handlar framförallt om relationer, både i kärlek och vänskap och ibland hänger ju det ihop, och om att våga satsa på sina innersta drömmar. Helt enkelt om att våga vara sann mot sig själv. Något som inte är helt lätt oavsett i vilken ålder man befinner sig. 

Tisdagsklubben är en trevlig och lättläst liten bok. Något att pigga upp sig med i vintermörkret. 

Här kan du läsa vad bloggaren och författaren Simona Ahrnstedt skrivit om Tisdagsklubben.