Mördarna i Åmotfors

deckarna-1280-jpgSvenskarna älskar sina deckare. Eller kriminalromaner. (Vad är egentligen skillnaden?). Och på sommaren läser vi dem som allra mest. Före detta statsminister Fredrik Reinfeldt har gjort sig känd för att hylla både Läckberg och Roslund/Hellström. De senare träffade jag då jag förra hösten hade nöjet att arbeta i produktionen bakom Deckarna som sändes under våren i SVT.

Tv-serien fick oförtjänt dålig kritik och nådde inte den storpublik som jag tyckte den var värd. Någon creddig kulturskribent kallade serien för en kalkon och sa att han behövde skämskudde. Nåväl. Smaken är som bekant delad. För det roliga när man har lagt ner sin själ och hjärta i ett arbete är att höra att de tittare som hittat fram uppskattat det de sett. Och Deckarna är ett av de projekt som jag arbetat med som fått absolut mest beröm från tittarna.

De författare som var med i serien öppnade verkligen upp. De litade på varandra och på produktionen och vågade berätta om saker som de aldrig pratat om i offentligheten förut. Deltagarna grävde i sina inre för att förstå sina egna och varandras drivkrafter lite bättre. Och dom gjorde det så fint och så värdigt.

Under tiden som jag arbetade med serien blev jag inspirerad att läsa författarnas böcker. Deras genuina engagemang och ofta väldigt omfattande arbete bakom varje bok gjorde att jag blev nyfiken på att kliva in i deras berättarvärldar.

Ödesgudinnan

I morgon åker jag till Gotland några dagar. Kanske får jag se en bit av Anna Janssons Gotland. Fast utan morden. Mer som Ödesgudinnan på salong d’amour (Norstedts förlag, 2014) hoppas jag.

* Foto Janne Danielsson/SVT

Fem författare vars böcker jag fortsatt köpa

I min boksamling, som inte är en boksamling utan mer pocketböcker som samlats på hög, återfinns några få författare på flera bokryggar. Jag har av olika anledningar helt enkelt fortsatt köpa deras böcker.

Ibland är det en förälskelse som blixtrar till och jag skyndar ut efter allt jag kommer över av författaren. Denna känsla tenderar dock att svalna och till slut stanna vid att bli ett fint minne av tiden vi hade tillsammans. En tid som ibland bara var den där första boken jag kom över, den som tog mig med storm men där känslan aldrig riktigt skulle bli densamma igen.

Ibland är det istället en känsla av att det finns något där som talar till mig, något som smyger sig på och som gör att jag fortsätter köpa böckerna för att se om det kan bli något mer eller om det stannar där, vid känslan av att det kunde ha blivit något stort. Där vi aldrig riktigt når fram.

Och så ibland, i ytterst sällsynta och kanske just därför så värdefulla fall, växer känslorna på mig och blir till en vänskap som följer med genom livet.

  1. Jonas Gardell. Allt började med En komikers uppväxt under skolåren. Jag fortsatte köpa allt jag kom över. Men du drabbade mig inte på samma sätt igen. Tills nu. Triologin Torka aldrig tårar utan handskar är något av det viktigaste som skrivits, och du har gjort det så bra. Tack Jonas.
  2. Zadie Smith. Jag läste Vita tänder och föll direkt. Men det var många år sedan nu och vi hittade tyvärr aldrig riktigt tillbaka till varandra.
  3. Per Hagman. När Oskulder kysser var så rätt för mig just där och då. Den fascinerade och talade rakt till mitt unga jag. Vi växte snart ifrån varandra du och jag. Men minnet av den första gången finns kvar.
  4. Joyce Carol Oates. Som för så många andra började allt med Blonde. Jag kan inte säga att jag var jätteimponerad. Jag tyckte bitvis att den fiktiva biografin var väl upprepande och att den var onödigt lång. Men det fanns något där. Något stort. Och jag ville ha mer. Ibland är dina texter så hjärtslitande att jag knappt orkar ta mig framåt. Ibland är historierna så vindlande att jag knappt förstår vad det egentligen är du vill berätta. Men herregud vad vackert det är. Och jag vågar inte riktigt sluta läsa dina böcker, hur utmanande de än kan vara. För jag är så rädd att om jag slutar så kommer jag missa något riktigt stort.
  5. Marian Keyes. Vattenmelonen var ingen litterär upplevelse. Men den hade något jag inte kände igen förut. Den var rolig, men ändå lite svart. Jag fastnade och jag köper fortfarande alla dina böcker. Fortfarande inte för den litterära upplevelsens skull. Men vi har trevligt tillsammans. Det är som att träffa en kär vän och bli uppdaterad om livet i det stora och det lilla. Och det är gott så.