Frihet, jämlikhet, broderskap

Det är svårt att skriva eller prata om något i dag utan att kommentera Paris-dåden. Det ofattbara, fruktansvärda som slagit till så hårt. Hatet och ondskan. Det finns så mycket att säga men samtidigt är det så svårt att få grepp om det som hänt och om det som rasar omkring oss.

Det känns som att vad jag än skriver kommer det att framstå som futtigt och fel. Och jag lämnar det så, till världens ledare och till alla vassa, känsliga pennor som vet vilka ord som behövs nu. Istället frågar jag mig hur det kan vara relevant att bry sig om kultur dagar som dessa? Är det inte nonchalant, världsfrånvänt och en smula bortskämt att ens bry sig om något som böcker när världen står i brand och marken skakar under oss?

Det jag kommer fram till är att svaret är Nej, tvärtom. Kultur i form av böcker, teater, musik, dans, konst och idrottsevenemang är precis vad vi behöver. Något som förenar, som länkar samman, som visar våra likheter världen över. Något som får oss att känna samhörighet oavsett var vi kommer ifrån. Genom berättelser får vi möjlighet att upptäcka nya världar, vi kan resa i tid och rum, vi kan möta människor och ta del av livsöden som vi aldrig någonsin skulle komma nära annars. En värld utan kultur är en värld som är avskärmad, inåtvänd, okunnig och rädd.

Det finns människor som är emot allt det som den fria människan har privilegiet att älska. Låt dom inte ta det ifrån oss. Frankrikes ledord Frihet, jämlikhet, broderskap känns viktigare än någonsin.

Karin Pettersson har skrivit en tänkvärd ledarkrönika i Aftonbladet som du kan läsa Här.